saknad

..asså, nej..underbart.

att bara..gå upp från havet utan att frysa, lägga sig i solstolen..torka, bada igen..torka, bada igen..somna. Bli bränd..dock saknar jag inte svagheten jag fick där. Jag drack en liter i timmen men ah..blev fortfarnade svimfärdig varje gång jag reste mig upp. Oavsett kväll eller inte. Blir det i vanliga fall också om jag har suttit ner i mer än 5 minuter. Men i Thailand så orkade man inte gå längre än 100 meter innan man gav upp. Sjukt jävla jobbigt. Varför är det så? ;O det är lite jobbigt faktiskt..men är van nu. Haha, men ibland blir jag riktigt rädd när "suddigheten", när det svarta inte försvinner ur ögonen och tappar balansen..inte kul ;( Aajaa, ska sussa nu. Hörs imorgon! Puss puss.